Augustochjag!

"Är det en pojke eller flicka?"

Jag vill så gärna berätta om en händelse som jag var med om häromdagen..  Jag var inne på Willys med min mamma, August och lillasyster eftersom de skulle handla. August satt i kundvagnen medan mamma handlade, allt gick hur bra som helst men mitt i allt började han gnälla och ville komma upp, då förstod jag att han förmodligen var hungrig så jag sprang och hämtade en välling-tetra. Jag plockade upp August på ena armen, hade en flaska vatten och en tetra i andra handen och dessutom hade jag en handväska över axeln och August ryggsäck i samma hand som jag höll August i. När jag kommer fram till kassorna med en skrikande unge på höften så är det den längsta kön jag någonsin skådat, så jag får hämta en scanner lite snabbt och att få upp plånboken när armarna är upptagna är inte det lättaste, men jag lyckas få tag i en scanner men tappar sedan ALLA mina kort i plånboken på golvet. August skriker ännu högre, svetten rinner på mig och varorna rullar iväg på golvet och då kommer det fram två personer och pratar med mig, de pratar om att det är varmt ute, att det är jobbigt för de små när det är varmt och berättar hur söt August var. Jag blir lite irriterad eftersom de ser hur man kämpar med att få fatt i allt igen, hur han skriker och hur otroligt stressad jag är. Men jag är inte otrevlig, jag svarar på deras frågor och berättar att han är väldigt hungrig och att vi därför behöver snabba oss lite för att komma ut och sätta oss. 

Jag går fram och ska betala men då sliter August tag i plånboken och korten trillar ut igen, eftersom jag aldrig satte dit dem riktigt när jag plockade upp dem tidigare så låg dem lite löst. Då behöver jag alltså böja mig ner igen, med en unge, varor och två väskor i händerna för att samla ihop korten. Dessa personer står och tittar på mig, ler lite smått och frågar sedan om August är en flicka eller pojke. Då blir jag irriterad på riktigt, inte för deras fråga utan för att de bara står och tittar på istället för att hjälpa till. När jag ser sånt här är jag snabb som sjutton för att hjälpa till, det är en mardröm att stå med ett hungrigt barn och av någon anledning så går ALLT fel när man är stressad. Jag vet inte, men för mig är det självklart att hjälpa till när jag ser att någon behöver det. Är det kanske dumt att ta det för givet? Är det inte bara sunt förnuft att hjälpa när man ser att någon behöver det? 

Jag kom ut iallafall och August fick sin välling, efter det var han glad som en sol. :-) Angående frågan om han är en flicka eller pojke så tar jag inte illa upp, jag svarar bara att det är en August. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas