Augustochjag!

ATT HA ETT ERSÄTTNINGSBARN

När jag väntade August och gick på mödravårdscentralen så pratar man ju fram och tillbaka om allting som har med graviditet att göra, förlossning och livet efteråt. Jag minns att jag var så himla osäker på om jag ville amma eller inte, rösten inom mig sa nej. Dock blev jag konstant matad om amning, vi såg filmer om amning, fick broschyrer om amning och vi pratade om amning. Men aldrig om ersättning. Jag tänkte på dem mammor som jag vet har haft enorm ångest över att inte kunna ge sitt barn mat där amningen inte fungerade och det har lett till att dem mått otroligt dåligt. Man råds att försöka i månader, trots att du har sår, gråter dig igenom det, bebisen inte får så mycket mat, så måste du försöka. 

Som sagt kände jag att jag inte ville amma, tidigt i graviditeten så kände jag det. Jag och J ville dela på allt ansvar och det gäller matningen också. Jag nämnde det försiktigt för min barnmorska, som genast bröt av och kallade mig egoist och att hon inte ville skriva in det i mitt förlossningsbrev. Då blev jag ställd, kände mig dum och ego. När det närmade sig förlossning fick jag en ny barnmorska eftersom det var mitt uppe i semestertiderna och då frågade hon om jag kände att jag hade fått fram allt jag ville till förlossningen. Då kände jag direkt att jag borde ta upp det där om amningen igen, jag ville ju faktiskt inte. Jag nämnde det försiktigt, lite trevande och inlindat i en mening men hon avbröt mig inte, ställde inga frågor, utan sa bara "Fanny, det är du som ska må bra för mår du inte bra så kommer inte ditt barn heller att göra det. Gör det som känns bäst för dig så kommer allting att gå bra." Så jag bad henne att skriva det i förlossningsbrevet vilket hon gjorde. Hon sa dock att jag kunde förvänta mig att dem på förlossningen ville ha en förklaring till varför jag inte ville, så jag var otroligt nojig över det när det var dags. När August var född sa jag till min barnmorska "Har du läst i mitt brev att jag inte vill amma?" Nej sa hon, jag har inte hunnit det, men det är absolut inga problem, jag ska bara hämta ett par tabletter till dig då och en flaska ersättning till August. Där och då kände jag en sån enorm tacksamhet över att inte bli ifrågasatt över mitt beslut om min kropp. 

Jag önskar dock att detta med att ge ersättning borde tas upp mer. Överallt läser du om att amning är det enda rätta för barnet, för med ersättning får barnet inte i sig allt det nödvändiga osv osv. I en broschyr om amning stod det typ 3 meningar om ersättning. Det finns de mammor som inte kan amma, som inte vill amma och det måste vara okej. Allt för ofta läser jag om ersättning där mammor måste ursäkta sig för att dem inte kunde amma, för mammor är experter på att hacka ner på andra mammor. Varför vet jag inte, vi borde höja varandra till skyarna oavsett om man ammar eller ger flaska. Inget av dem är rätt eller fel, båda är helt okej och vi måste föra informationen vidare. Det är inte en skam eller fel att ge sitt barn ersättning, det är inget misslyckande hos någon. 

August har växt över kurvan hela tiden och har inte varit mer sjuk än något barn som har ammat i min närhet. Han är en frisk och sprallig unge med rejäla lår och kinder och han har inte ammat en enda gång i sitt liv. :-) 

Jag har aldrig bett om ursäkt eller skämts för att August äter ersättning och jag skulle aldrig göra det heller.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas