Augustochjag!

ATT DELA LIKA

Jag får ofta kommentarer om hur bra jag och J har det tillsammans med August av andra mammor runt omkring här. Jag har nog inte riktigt förstått vad det är som är så bra, jag tycker att vi är som vilka föräldrar som helst men har nu insett vad de menar. Skillnaden mellan vi och dem är att vi delar lika. Hos oss finns det inte på kartan att jag ska ta allt ansvar för att jag är mamma. För oss är det självklart att båda tar ansvar över vårt gemensamma barn. Men det är inte alla som lever så, jag har pratat med flertalet tjejer där allt ansvar läggs på mamman. Ofta använder papporna meningar som "jag har helg nu, så då vill jag göra detta..." Där varken mamma eller barn ingår. Då blir jag alltid lika fundersam, om han har helg när han går hem från jobbet på fredagen, när har då mamman helg? Kan man kalla det "att ha helg" när man har barn och familj? Försvann hennes "frihet" att få komma ut och göra något när hon blev mamma? 

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen,  för mig är det viktigt att få komma iväg ibland och bara få vara jag. Inte mamma. Bara jag. Ibland tar jag ett glas vin med en vän, ibland springer jag en runda, ibland åker jag till secondhand med en vän, ibland stänger jag dörren om mig och läser en bok. Och det är helt okej. Likaså för J. 

J har inga problem med att sitta uppe en hel natt om August är vaken för att sedan jobba dagen efter, han kan byta alla blöjor, han badar alltid August (jag har gjort det två eller tre gånger under dessa åtta månader) , han blandar välling, lagar barnmat och tröstar. Vi gör allting precis lika bra och ingen av oss har problem eller känner oro över att lämna August hos varann för att vi ska göra något annat. Jag skulle aldrig stå ut att inte kunna lämna August hos J för att jag var rädd att han inte skulle klara det, jag skulle heller aldrig stå ut med att jag skulle behöva skriva instruktioner för saker han ska göra eller HUR han ska göra vissa saker. (Jo dessa pappor finns..) 

Jag säger inte att det liv vi lever är det bästa men om man lyssnar på mammor som är i samma ålder som mig, så lever de tyvärr som så att de får ta allt själva och det gör mig lite ledsen. Speciellt när dessa mammor VILL göra annat ibland, men känner att de inte kan. Sedan finns de självklart dem som väljer att ha det så och då är det helt okej. 

Jag har skrivit om detta förr och ni kan läsa det inlägget HÄR.

Jag älskar kontrasten mellan att vara mamma och att få komma ut och bara vara "jag" då och då. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas